Första dagarna i Thailand

Nu åker vi!

Att påstå att 11 timmar i ett flygplan med en ettåring och en treåring skulle bli en picknick skulle nog mötas av skepsis av de flesta. Vi visste att storebror Max kan föra sig världsvant uppe i luften, men nu var det nästan två år sen vi åkte på långtur med honom och mycket hinner ju som bekant hända. Lillasyster Saga var ännu ett oprövat kort på flygturer över två timmar. Det skulle kort och gott bli spännande att se! Vi slog oss ner i Norwegians nya Dreamliner nästan längst bak och fyllde stolsfickorna med leksaker, böcker och tilltugg - förhoppningsvis rustade för alla eventualiteter. De dimningsbara fönstren fick en uttömmande provkörning och alla väntade otåligt på att det inbyggda IFE (In-flight Entertainment)-systemet skulle öppnas.

Av världens alla spännande reseberättelser så utspelas troligen inte många i turistklass full med Singha-sugna svennebananer, därför lämnas ytterligare detaljer därhän. Resan kan i alla fall sammanfattas med 0,5-2 timmars sömn för föräldrarna, svårt uttråkad lillasyster som så småningom lyckades somna i pappas famn, och den med lite för stora och färggranna hörlurar utrustade storebroderns ögon släppte inte skärmen för en sekund innan han slutligen somnade av ren utmattning. Och inget krånglade i Dreamlinern, den var till och med lite bekvämare än genomsnittet!

På plats!
Fem timmar i förbokad "VIP"-buss (klistermärkena på sidorutorna förkunnade stolt tillgång till mat, dryck, DVD-video, karaoke samt mycket mera) rullade vi in i byn Hua Hin och sedan på "Coconut", en gated community med 23 charmiga hus praktiskt taget undantagslöst ägda av svenskar. Så här strax innan högsäsongen börjar komma igång fanns inte en boende på plats förutom Lasse och Helena samt flertalet thailändska byggarbetare och trädgårdsmästare. Vilket ställe!

Bananträd, kokospalmer, frangipaniträd fulla med vita blommor och ännu mer kokospalmer fyller trädgårdarna och omgivningarna utanför.

En ganska stor och snyggt inredd trerumsvilla med kök och badrum och stor terass mot det gemensamma poolområdet.

Vi kokade nästan över av hettan (ovanligt varmt just idag enligt Lasse) och mjukstartade acklimatiseringen till det tropiska klimatet genom att dra igång alla tre AC-anläggningar, så vi kunde få tillbaka normal kroppstemperatur igen. Följd av en rejäl familjedusch, sen började man bli människa igen.


Huay Yang är en liten by dit turistkalabaliken ännu inte nått. Visst finns det en och annan resort, men för det mesta är det vanliga hem, små affärer och en hel del betesmark. Stranden ligger ungefär en kilometer bort från huset och är praktiskt taget öde i sin milslånga sträckning förutom en pir för fiskebåtar och enstaka hotell/restauranger. För oss som är helt ointresserade av nattklubbsliv och liknande kunde det helt enkelt inte vara bättre!

Efter familjeduschen var det lunchdags. Vi träffade på våra enda grannar på vägen ut från området och fick ett snabbt tips om restaurang i närheten, vilket vi tacksamt tog emot i vårt alltmer påtagligt jetlaggade tillstånd. Restaurangen var mer som ett vanligt privathem med en liten uteservering under ett enkelt tak. Inte en matgäst syntes till så vi frågade försiktigt "Restaurant open?" till det leende paret som tog emot oss. Att svaret blev "Äta mat, ja!"på rent svenska underströk en extra gång hur vanligt det är med svenskar i den här lilla byn. En snabb måltid senare fick vi både slutsumman och växeln berättad på svenska.

En snabb sväng i en liten butik utrustade oss med vatten och frukostmat. Sen var det uppackning och lek som gällde, och förstås ett långt dopp i poolen med hela familjen. Det fanns både barnpool och bubbelpool, förutom den stora poolen och vattnet var precis lagom ljummet för att alla skulle kunna njuta. Förutom Satu, som på oklara grunder började frysa efter en stund.


Middagen blev takeaway från en strandbeläggen restaurang. Tipset samt en tur och retur-skjuts på skoter kom från Lasse, som fick en Chang-öl som tack medan vi väntade på maten. Efter maten började föräldrarnas koma-period, när vår bristfälliga sömn hann ikapp oss. Saga var hyfsad lätt att natta men när Max skulle nattas av oss båda blev det  nästan farsartat - vi somnade efter en halvminuts läsande, blev väckta av en otålig Max, och somnade över boken igen. Till slut gav Max upp och somnade.

Koman släpper

Först vid niotiden följande morgon (efter över 10 timmars sömn!) började vi kvickna till. Härligt att åter vara vid sina sinnens fulla bruk!!

Vad får man om man kombinerar ett tvåhjuligt motorfordon, blandade metalldelar som exempelvis armeringsjärn, lite presenning, stoppade sitsar och ett extra hjul? Jo, ett Alfons Åberg-helikopterliknande vrålåk för hela familjen, kallat saleng.

Efter en behagligt långsam morgonrutin som varade ända till lunch var det dags att provköra underverket inne på området, och när det kunde konstateras att det nog visst gick att köra med anständig säkerhet fick hela familjen ta plats för en liten sightseeing. Skotern som utgjorde hjärtat i anordningen kunde säkert prestera närmare 100 km/h i ursprungligt skick, men vi tog för säkrast att hålla oss under 30-strecket då det var ganska trögstyrt. Vädret var mer normaltvarmt idag och i selengen fläktade det mycket behagligt. Max satt duktigt på plats medan Saga nyfiket kurade i mors knä. Byn erbjuder åtskilliga småbutiker med dagligvaror, det finns en liten läkarstation och polisstation och en Shell-mack. Bensin till skotrar och salenger handlas dock normalt i nämnda butiker, som då säljs i gamla enliters läskflaskor.

Efter lite fruktshopping tog vi oss ut till stranden och Jack's Resort. Där fanns en mycket trevlig restaurang med barnstolar, barnböcker och t o m en urinoar i småpojksstorlek. Saga sopade hem all uppmärksamhet, något som tidigare var Max paradgren. Lyckligtvis är han just nu inte det minsta intresserad av främmande människor så han var lika glad att slippa som Saga var att få. Han föredrog att gå ner på stranden och köra med sina leksaksbilar istället, medan Saga förevigades i åtskilliga thailändska fotoalbum. Magnus höll på att klättra upp i palmerna av upphetsning när han hittade sina två Thailandfavoriter Paeneng Curry samt Ananas-shake på menyn. Efter en mycket smarrig lunch var Magnus på väg upp i palmerna igen när det stod klart att de hade en alldeles äkta espressomaskin också. På plats i sarengen kunde det sista av cappucinomustachen belåtet slickas bort innan det bar av igen. På återseende!

Eftermiddagen spenderades ätandes de supergoda små minibananerna vi köpt, en lång vända i poolen och sen en middagsvända till Bengts Restaurang(!), där det förutom ett mindre urval thaimat även serverades falukorv, köttbullar och sill med nubbe. Bengt själv var på plats. En tystlåten herre, men som ändå växlade några ord med oss på bred götebösska. Saga hamnade i några fotoalbum till och sen var det dags att åka hem för nattning. Max hade redan hunnit somna i salengen några gånger. :O Vi pustar ut i soffan medan vi blir utskrattade av de små ödlorna som klättrar runt på väggarna (deras läten påminner om gälla skratt).

Vi är kort och gott acklimatiserade och börjar njuta fullt ut! Resans motto är "Ingen brådska!" och detta skall vi leverera på de kommande dagarna.

#honeyquarter #nohurry #paeneng #espresso